The odds will betray you
And I will replace you
You can't deny the prize; it may never fulfill you
It longs to kill you
Are you willing to die
The coldest blood runs through my veins
You know my name"
När jag tänker på det så känns det ibland rätt skönt att gå ifrån 20 åringarna. Att lämna blont hår, stora bröst, utseende fixering, modefixering och sånt. Visst den finns ju fortfarande i äldre åldrar också, det kan man ju inte förneka. Men det känns nästan som om den är mest intensiv i 15-29 års åldern. Eller är det kanske bara jag som tycker så...?
Anyway, som jag skrev så känns det ibland skönt att lämna det bakom sig och gå vidare. Jag höll på att skriva "gå vidare och att bli vuxen", men ändrade mig då jag anser att man behöver inte bli vuxen. Varför ska man alltid ta allt på sånt jävla allvar jämt? Fan, man måste ju ha lite distans till livet och sakerna omkring en.
Visst, man måste ju vara seriös också, men man får inte glömma sarkasmen, och att vara sådär skönt oseriös ibland.
Fan alltså...jag blir 30 år...jävlar i mig. Iof. när jag skriver det så känns det inte så gammalt och farligt, men tänker jag på det och säger det så låter det...usch, gammalt. Då ska man ju ha flickvän, bra jobb, hus och barn...iaf. var det så när jag var yngre. Då var det så standarden var satt, men allt eftersom tiden gick så ändrades standarden och idag har jag ingen koll på vad som förväntas av en när man blir 30. Man sätter ju själv upp dom mål man vill ha, men man kan ju inte komma undan att andra har tankar och tycker saker om en.
När jag var yngre och tänkte på mig själv som 30 (a.k.a. "vuxen") så såg jag mig i ett kontor på "plattan" i Stockholm, jag satt där och arbetade med något och bar en schysst kostym med självklar slips till. Sen åkte jag hem till min flickvän/fru och levde mitt svensson liv eller nåt sånt. Jag ville verkligen flytta till Stockholm när jag var yngre, tyckte att det var en sån skön stad. Men efter ett par år och många vistelser så insåg jag att Stockholm stad är ju inte så skön som många påstår. Sveriges framsida? Pah, knappast säger jag.
Men nu glider jag iväg i en annan sak här känner jag så jag ska försöka återgå till ämnet. När jag var yngre så såg jag mig sitta i kostym och jobba på kontor när jag var "vuxen". Har det blivit så? Mja, om man tar bort plattan, Stockholm ersätts med Göteborg och kostymen så stämmer det nästan in...usch.
Jag jobbar i ett kontorslandskap centralt beläget i Göteborg, kostymen behöver vi inte ha längre (tack chefen!), men ett tag där så satt jag faktiskt och arbetade i vit skjorta och röd slips, fy fan vad jag hatade den kostymen. Byxorna satt jävligt illa, skjortan likaså, och slipsen...inte fan kan jag knyta en slips inte. Samt att den hade en förmåga att krypa ner i min mat hela tiden. Tillslut "försvann" slipsen, jag skyllde på att jag hade tappat bort den, men i själva verket ligger den i en låda på jobbet...
Det är ju inte det att jag har något emot att ha kostym, inte alls! Jag önskar ibland att jag hade en eller ett par snygga kostymer som jag kunde ha. Men då ska det vara ett sådant jobb där det finns anledning till att jag ska ha det, samt att den ska vara sydd så att den sitter snyggt också. Kostymen jag hade på jobbet satt minst sagt illa och ville man sy till den fick man betala själv och inte fanns det någon anledning till att vi skulle ha den, inga kunder ser ju oss.
Men som sagt så, målen sätter man upp själv. Har jag några mål / haft några mål i mitt liv hitills? Visst har jag det, och visst har jag haft det! Men dom behåller jag nog för mig själv tack, försöker nämligen att undvika att tänka på dom.
Föräldrar och familjemedlemmar brukar ju ha en del mål uppsatta åt en också som dom gärna ser att man fyller upp. Morsan vill ju ha barnbarn det vet jag, och jag vill gärna fixa barnbarn till morsan, men det är förbannat svårt när man inte har en tjej. Brorsans fru tycker väl att jag "ska växa upp och bete mig mer äldre". Men varför då? Undrar jag. VARFÖR ska jag bara för att jag fyller 30 bete mig mer "vuxet" egentligen?
Och vad fan är "mer vuxet" beteende då?
* Är det att dricka kaffe?
* Att kunna sitta på en stol och lägga upp ena benet sådär manligt eller korsa det?
* Kunna odla mörkt brösthår i mängder?
* Sluta gå på konserter med artister och istället gå på dansbandskvällar?
* Kunna sätta upp den där hyllan istället för att be om hjälp?
* Ta körkort?
Hell no!! Jag vägrar!
* Jag avskyr kaffe! (blir så jävla speedad av det, samt att det smakar skit).
* Jag kan fan inte sitta på en stol och lägga ena benet över sådär manligt eller ens korsa det.
* Jag har brösthår, men det är ljust och inte så mycket (so fucking what?!)
* Jag vägrar sluta gå på konserter med dom artister jag tycker om.
* Jag har inga pengar till körkortet. Jag har inte ansett att jag behövt körkortet tidigare, men visst vore det kul att ha.
Men om det nu är så viktigt att ha så ge mig pengarna då, för jag vill hellre ha den där nya Dimmu Borgir skivan, DVD boxen och behöver uppgradera datorn.
Fan heller att jag kommer att bli "vuxen", hate it or love it i don't care.
"Härmed säger jag upp mig som vuxen. Jag har bestämt mig för att jag bara vill ta det ansvar som passar en åttaåring. Jag vill gå på McDonald's och tro att det är en trestjärnig Michelin-restaurant.
Jag vill tycka att M&M är bättre än pengar, eftersom man kan äta dem. Jag vill springa barfota i mjukt gräs, smutsa ner byxorna, ligga under ett stort träd och ha en saftkiosk tillsammans med mina vänner en varm sommardag.
Jag vill ha regnställ och gummistövlar och få plaska i pölarna. Jag vill att mamma gör goda mackor och varm choklad. Jag vill tillbaka till den tid då livet var enkelt. När allt jag kunde något om var färger, multiplikationstabellen och barnsånger.
Och ingenting bekymrade mig, för allt jag visste att jag inte visste, brydde jag mig inte om. Allt jag visste var att vara lycklig för att jag inte kände till de bekymmer jag skulle bekymra mig för.
Jag vill tro att världen är rättvis och att alla är ärliga och snälla. Jag vill tro att allt är möjligt. Jag vill ha möjligheten att bli överväldigad av de små sakerna och händelserna igen. Jag vill leva enkelt igen.
Jag vill inte att min dag skall bestå av datatrassel, berg av pappersarbete och dåliga nyheter. Jag vill inte tänka på att få lönen att räcka en hel månad, jag vill slippa läkarräkningar, skvaller och att mista människor jag tycker om.
Jag vill tro på betydelsen av en kram, ett vänligt ord, sann rättvisa, fred, drömmar, och jag vill göra änglar i snön igen. Så här är mina kreditkort, mina bilnycklar, mina räkningar och min pensionsförsäkring.
Härmed drar jag mig officiellt tillbaka som vuxen!
Vill du diskutera detta får du fånga mig först - Kull!
Vi ses i sandlådan. Om jag får leka med dina grejer får du leka med mina ..."
Ovan text är "Uppsägning från vuxenlivet" skrivet Dag Öhrlund
. . . .
Aaah, sooon! Sooon, Daniela my ex. girlfriend will come for a short quick visit. She will only stay for 10 days, but it's better than nothing. Ex. girlfriend you say, isn't that kinda wierd? You might think.
No, I don't think so since we get along so well. But sure this time is going to be a test for us since we haven't seen each other since she was here from like july to early september 2006 (I think it was...). She says she has gotten over me, I feel that I have been able to let go of her (after like 1 ½ years of hellish aching pain), so we'll see what happens.
After we broke up it was hard talking on the phone with her, almost all the time I ended up close to tears and that made her sad sometimes kinda angry with me for not letting go...but it was so hard letting go of something so wonderful like her. I never had a girlfriend like her before. But I don't wanna go down that old memory lane again, I you would like to read my thoughts of her then just look into my old posts and you'll find it.
Anyway, so yeah. This will be a test for us to see if we get along well still. The few times we've been talking on the phone (after i got over her) it's been all cool, we've been laughing and stuff. Kinda like in the beginning when we knew each other...
Damn, that made me realise once more how much I wish I had a girlfriend. Sometimes I don't think about so much actually, but just somedays I can't stand to be around people. All their hugging, kissing, holding hands and all that just makes me so depressed and feeling lonely. Sure I sometimes enjoy being alone, just me and my cat, and sometimes I enjoy the company of my friends...but most of the times I wish I could share my time with that special person.
One of my friends at work, let's call her Ms. Smith. She has been aching for this guy, lets call him Mr. X. She's been telling me that she is so much in love with him and how she feels that he is THE ONE. I've been trying to help her out with some ideas on how to advance to him but I don't think I was any help.
And a couple of days ago Ms. Smith sent this guy a SMS, a forward but still very subtle and nice SMS to him. She was so much hoping for a good answer, and who didn't?? But unfortunately he said he didn't feel the same way and now she's...hmm, I don't know the right word so "down the drain" is the only one I could find.
I wan't to help her out so much, but I don't know what to do or to say. I wrote an email to her today saying that she shouldn't give up all hope about him. If she still is there close to him maybe one day he will wake up from that "coma" of his and realise what a nice girl he has beside him. I kid you not, Ms. Smith is a cute, fun and a smart girl but with a kinda, hmm, for me wierd taste of music (Josh Groban...uck). I also told her not to completely close in on Mr. X, but to keep her eyes open for other guys too..
Why I don't hit on her?? Oh, I tried...but after a while she told me that she is into religion and her man must be into the same religion. And since I don't believe in them gods she believes in we just left in on a friendly plane. It's kinda wierd when you think about it:
She:
* Josh Groban style music and musicals.
* Religion is a BIG part of her and her life.
Me:
* Metal and other sorts of music but NO J.G. style music or musicals.
* I don't believe in religion, actually I sometimes despise it.
We are sometimes the opposites, but still we connect really good...funny how mankind works sometimes.
Oh, well...
. . . .
I got to see the excellent soul band The Commitments live tonight!!! HELL YEAH!! They kicked some serious soul assss!
I took some pictures and recorded their live version of "Mustang Sally", but that have to wait. The clock is about 01.00 in the night and I have to go up at around 07.00 in the morning...
Until next time, drink some good beer, listen to that fine music and love yer woman in everyway she deserves!
╔════════════════════╗
End Of Line Dillinger
╚════════════════════╝
